Betraktelser från efterföljande år


Gott Slut

Till Bruksvallarna och Walles fjällhotell kom vi i går kväll. I morse när vi åt frukost steg solen upp och lyste så här vackert på Storskarven. Se bilden.

Lasse och jag åkte längs leden mot Ösjöstugan och fikade vår medhavda matsäck på lånad stugubro, med Ösjökläppens dramatiska brant på andra sidan sjön.

^___ 30 december 2008 ^___

God Jul



Idag på årets kortaste dag vill jag önska alla jag känner ett skönt julfirande med en bild från ett vintrigt Östersund. Nu vänder det och redan om någon vecka kan man se skillnaden.

Idag åkte jag med Mittnabotåget genom ett vackert vinterlandskap, från Sundsvall till Östersund. Längs Ljungan och förbi sjöar där isen börjat lägga sig. Under helgen som gått hann jag med att umgås med Lasse och göra jättegod choklad. Receptet hittade vi i DN.

I morgon åker jag till mamma och på tisdag bär det iväg till Josefin dit även Julia med familj kommer. Så firar vi julen tillsammans, fyra generationer med mamma som klanmoder.

^___ 21 december 2008 ^___
Vinterstaden


Vilken vacker vinterstad Östersund är. Och vilka vackra julkortsbilder som skickades ut över världen när det var Världscup i skidskytte förra veckan. Och nästan 25 000 människor kom till skidstadion och hejade på alla tävlande.

Samtidigt hade julmarknaden på Jamtli drygt tjugotusen besökare.Jamtli Julmarknad som är en av Sveriges största. Och definitivt den bästa.
^___ 10 december 2008 ^___





Och så Norge igen


Att inrätta sig i ett liv där jag själv bestämmer över alla dygnets timmar är inte alldeles lätt. Under den största del av mitt vuxna liv har jag ägnat min kraft och energi åt samhällsarbete. Jag har sett det som en stor förmån att ha fått vara politiskt aktiv och sen landshövding. Jag har aldrig saknat att det har funnits lite tid att ägna åt "hus och hem" och personlig utveckling.

Nu har nyhetens behag av att vara fri och utan förpliktelser mot andra än mig själv varat några månader och jag känner att det börjar "klia" i "samhällssjälen" igen. Vad det ska bli och om det blir i Jämtlands län vet jag inte. Men efter den senaste veckans Norgebesök så stärker huset där uppe på ön sina positioner. Trots att det blåste halv storm och var omväxlande regn och sludd (snöglopp).
^___ 20 november 2008 ^___

Långledigt


Nu är jag tillbaks i stan igen. Efter en alldeles underbar sommar som jag till stora delar tillbringat i mitt hus i Norge. Och efter en höst där fyra veckor i Grekland gett både solbränna och avkoppling. De första tre av dessa veckor öluffade jag med Lasse och den sista avnjöts med mamma och syster på lyxigt spahotell på Kreta. Det var många år sedan jag kunde ägna mig själv så mycken tid.

Här hemma, i Sverige och i världen verkar hela det ekonomiska systemet ha hamnat i ordentlig gungning. Snacka om masspsykos! Men om varje nyhetssändning upprepar samma saker så blir de "sanningar". Jag tror att det vänder efter presidentvalet i USA den 4 november.

Efter den 4 november är jag också styrelseledamot i Mediegruppen. Och i Skidskytteförbundets nybildade marknadsbolag. Kul med nya utmaningar!

^___ 4 november 2008 ^___


Nyinflyttad

Nu har jag flyttat in. Och känner mig som hemma. Mysig lägenhet och högt i tak. Här kommer jag att trivas.

Men fy vad många flyttkartonger det blev. Fast man vet så tror man ändå att "nu är det bara ett par kartonger till". Då kan man räkna med att det minst tio!. Så här såg det ut när flyttkillarna var klara med sitt.

Men nu börjar det faktiskt att se riktigt ordentligt ut. Jag har gardiner i alla fönster, vilket har förvånat en del besökare som minns hur jag hade det på residenset. Men här är det ingen fin utsikt, så då får gardiner ersätta det
^___ 19 maj 2008 ^___

Kungliga Patriotiska sällskapet

Grundat av Gustav den tredje. Förvaltar donerade medel att användas så klokt som möjligt. Delar bland annat varje år ut medaljer för framgångsrikt företagande.

Innan jag slutade som landshövding föreslog jag att Bob Persson skulle tilldelas en sådan medalj och i måndags var det dags för utdelning till Bob Persson och elva andra duktiga företagare.

Utdelning skedde i samband med årsmöte och åtföljande middag i självaste Riddarhuset i Gamla Stan i Stockholm.

Innan detta gick av stapeln ägnade jag dagen åt barnbarnet Ivar, som ägnar sina dagar åt att upptäcka den mänskliga kommunikationens förträfflighet. Han kan vinka och skaka på huvudet och tycker att det är roligt när han får svar
^___ 21 april 2008 ^___

Östersund At Large

Under tre dagar har jag ägnat min tid åt att förstå staden som abstraktion. Det började med tolv sidor filosofi. Det var svårtuggat! Men sen hade vi ett bra arbete i den lilla arbetsgruppen och vi enades om att historien med den i höstas skjutna ankan i badhusparken kunde vara en bra metafor för Östersund. Av denna insikt gjorde vi ett bildspel med texter från det som skrevs i media om hela historien.

Andra grupper hade andra visioner av det framtida Östersund.

Östersund at Large var en workshop med inbjudna gäster som under ledning av kända konstnärer, stadsplanerare och "happeningarrangörer" skapade en vision av Östersund i framtiden.

Som helhet var det spännande och lite lyxigt att kunna ägna så mycket tid åt samvaro med nya människor i ett nytt sammanhang.

Under helgen har jag med benäget bistånd "städat" i min dator och skaffat den bättre minne.
^___ 13 april 2008 ^___

Packa Maggis Kappsäck

Jag packar. Och sorterar. Kastar och ger bort. Jag har fått tag på en bostad i stan och ser fram emot att flytta.
Men påsken tillbringades i vackra Vemdalen och tillsammans med alla andra påskfirare njöt jag och L av strålande sol.
^___ 7 april 2008 ^___

Födelsedag på hög höjd

I söndags fyllde min mamma 89 år. Det är en aktningsvärd ålder. Roligast är att hon är pigg och rörlig både i huvudet och i kroppen. Fast hon tycker själv att hon har en del krämpor. Födelsedagen firades i Östersund med bland annat ett besök på Arctura. I det vackra vädret blev en trevlig utflykt.

När mamma, syster och systerson åkt hem tog jag mig en långpromenad på isen. Jag är fylld av beundran för alla de som kämpar på för att Vinterstaden ska fungera ute på isen, med skridskospår, skidspår och promenadvägar trots plusgrader och blåsväder.

Det blev en skön vandring bort mot Kungsgårdsviken, med solen i ansiktet. En och annan skridskoåkare hade vågat sig ut, men annars var det mest med människor närmast badhusparken.
^___ 17 mars 2008 ^___

Snuva, tö och flyttkartonger

Det har redan gått nästan två veckor sen jag slutade men än har jag inte bytt fokus fullt ut. Ett par "uppdrag" har släpat efter och bland annat fört mig till Strömsund för invigning av den nya betongblandaren på SCF Betongelement. Det var roligt, Strömsund har en särskild plats i mitt hjärta. Där tillbringade jag tre viktiga gymnasieår på sextitalet och där har jag både släkt, vänner och bekanta. Och en del av dem arbetar på SCF.

Ett annat trevligt uppdrag var att få¨summera mina år som landshövding vid Näringsidkarnas årsmöte i Östersund. Och en intervju för en lokal tidning. Och sittning för det porträtt som ska målas av landshövdingen. Och fotografering för fotot som ska sitta utanför kontoret på länsstyrelsen. Jag hann ju inte med detta innan jag slutade. Det tar sin tid, men nu tror jag att det börjar ge sig.

Jag har ju andra viktiga uppgifter nu. Det har ordnat sig med bostad och jag sorterar, kastar och packar. Böcker, böcker och böcker. Jag gör det i två steg och räknar med att göra om proceduren när jag flyttar in. Det är konstigt att det ska vara så svårt att göra sig av med just böcker.

Efter en trevlig middag med gamla klasskompisar från studenttiden laddar jag nu upp med Echinagard och Havtornshuttar. En liten virus verkar ha överfallit mig och det har jag inte tid med.
^___ 13 mars 2008 ^___

Tillbaks igen

Så har då en epok i mitt liv tagit slut. Sex år som landshövding avslutades i fredags. På självaste skottdagen, vilket är en poäng i sammanhanget. Dagen innan, den 28 februari var det avtackning och det var en jämn ström av människor som passerade revy under eftermiddagen. 226 personer närmare bestämt. Många vackra ord, blommor och presenter fick mig att återigen känna värmen och det fina mottagande jag har fått i länet. Jag har sagt att det har varit mina sex bästa år - hittills, är det kanske ändå bäst att tillägga. Minnena av alla fantastiska människor jag mött och där några har blivit goda vänner kommer jag att bära med mig resten av livet.

Dagen innan mottagningen var det avslutning tillsammans med personalen på länsstyrelsen. Med sextitalsmusik, jämtländsk mat, en bugg med länsrådet och "herrarnas tjuv" blev det precis så roligt som jag önskade. När sen några ur Allt-för-byn-gänget kom och framförde ett par nummer var kvällen fulländad. När jag skulle tacka alla kunde jag inte hålla tårarna tillbaks. Personalen på länsstyrelsen med länsrådet, ledningsgruppen och andra som stått mig nära har varit en viktig förutsättning för mitt ledarskap. Utan att känna trygghet i att vardagen fungerar, både för länsstyrelsens verksamheter och för mig, hade jag inte kunnat arbeta så utåtriktat som jag har gjort.

Nu börjar en ny tid. Jag letar bostad och jag åker skidor. Jag kommer att skriva ner en del tankar här, men det blir nog inte lika regelbundet som under landshövdingetiden.
^___ 1 mars 2008 ^___


Äntligen

Äntligen har jag blivit friad! Hovrätten underkände den fällande domen från tingsrätten och jag har återgått i tjänst. Det var några pirriga timmar på förmiddan innan jag visste hur det skulle gå. Hovrättens dom visar att den jakt jag bjöds på av SCA inte innebar någon "otillbörlig belöning" för min tjänsteutövning. Precis det jag själv hävdat hela tiden.

Ett stort TACK vill jag skicka till alla som stött och stöttat under den här tiden och som nu när frikännandet kom, ringt, mailat, skickat sms och blommor i mängder. En del av blommorna ses på bilden här intill.

I och med detta gör jag ett uppehåll med denna hemsida tills vidare och återupptar mina veckobrev på länsstyrelsens hemsida, som ni finner här ^___ 6 april 2007, nr 18 ^___

Evig väntan?

För arton månader sedan deltog jag i en jakt jag blivit inbjuden till. Tidningsskriverier med insinuationer och felaktigheter ledde till förundersökning, mutåtal och fällande dom i tingsrätten. Domen ledde till påtvingad tjänstledighet, överklagning och ny prövning i hovrätten. Och nu lever jag i en ny väntan på nästa dom. Livet är i sanning oförutsägbart och att min jakt skulle få sådana konsekvenser hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om.

Hovrättsförhandlingen i veckan var ungefär som den i tingsrätten, men med den skillnaden att rättens ordförande var påläst och intresserad och ställde klargörande frågor både till åklagaren och till oss i försvaret. Det kändes bra.

En ny epok?
Bra kändes det också att få vara en av alla dem som avtackade Göran Persson i fredags. Efter att tillsammans med många många ha köat i korridorerna i Riksdagshuset i drygt en timme kom jag äntligen fram och det var min tur att säga några väl valda ord och överlämna en gåva. Det blev den vackra boken om Lillhärjåbygget - jordbruket i väglöst land i Härjedalen - och en privat gåva som har sin egen historia. Jag träffade också Mona Sahlin och passade på att bjuda den blivande partiledaren till länet. Senast hon besökte Jämtland var hon samhällsbyggnadsminister och det var vindkraft som stod på agendan. Som partiordförande finns det många nya spännande områden att diskutera med henne. Jämtlands starka position när det gäller kvinnors företagande är bara en av många anledningar att besöka Jämtland.

Könsdiskriminering!
Inför ett födelsedagskalas för en fyraåring besökte jag en leksaksaffär i stan. Det var några år sedan sist och jag blev faktiskt riktigt chockad av hur oerhört fördomsfullt och könsuppdelat leksakerna var presenterade. Käcka pojkar på verktygslådorna och ljuslockiga flickor på rosa hästförpackningar. Jag kom alldeles av mig och köpte en DVD med Beppes godnattsagor på en annan affär istället. Varför är det ingen debatt om detta? Tacka vet jag 70-talets uppfriskande debatt om könsdiskriminerande reklam.

Och för att fortsätta på temat könsroller - varför pratas det nästan alltid om Persson och om Mona och väldigt sällan om Göran och Sahlin? Gång på gång noterar jag att när det handlar om män så omtalas de med efternamn medan kvinnor nästan alltid blir kallade vid förnamn. Det gäller också i sportens värld. Där är det Byggmark och Anja, Ferry och Anna-Carin. Vad betyder det egentligen? Jag är ju Maggi med många och gillar det - men har det faktum att kvinnor oftast benämns med förnamn betydelse när det som en Maggi eller en Mona säger ska värderas?

Vår på retur
Efter en tidig värmebölja som tinade bort snö och is, öppnade vårbäckarna, lockade fram talgoxens vårkvitter och gjorde det bakhalt i skidspåret tog vintern omtag och på söndagen var det riktigt busväder ett tag. De två svanar och den flock gäss jag såg genom tågfönstret när jag åkte hem, såg lite molokna ut. För trafiken blev det besvärligt men för skidsäsongen och påsken är det en välsignelse att det kommer mer snö.

^___ 18 mars 2007, nr 17 ^___

Dagar som kommer och dagar som går.

Tiden är ett märkligt fenomen. Ibland går den fort och ibland segar den sig fram. Att vara landshövding, och tjänstledig, men samtidigt ändå i tjänst känns märkligt. I väntan på konkreta arbetsuppgifter fyller jag mina dagar med helt andra saker än jag gjort under många års intensivt arbete. Förutom att ägna tid åt föreningsliv och hushållsgöromål motionerar jag.

Det får nog ses som ett särsklit privilegium att kunna motionera på dagtid. Ta skidor eller långfärdsskridskor och ge sig ut när solen står som högst. Jag har hunnit avverka fler mil än på många år. Rent av så att jag skulle ha klarat av tjejvasan en gång till. Jag åkte den i slutet på 90-talet och hade ambitionen att göra om det och pressa tiden med tre minuter. Då hade jag kommit under tre timmar på de tre milen och det hade jag varit nöjd med.

Någon tjejvasa blev det inte, men en klart förbättrad kondition är inte illa det heller. Kan nog behövas när jag nästa vecka ska ge mig i kast med rättssystemet igen. På tisdag kommer mitt mål upp i hovrätten. Då ska en ny instans bedöma om det var SCA:s avsikt att muta mig med den jakt jag deltog i hösten 2005. Och åklagaren ska bevisa hur det kunde vara en muta att jag, i egenskap av ordförande i Hushållningssällskapet, tackade jag till en inbjudan från jaktarrendatorn. För mig är det fortfarande solklart att det inte handlade om mutor och bestickning och jag hoppas att hovrätten kommer fram till samma sak.

När detta skrivs håller jag som bäst på att förbereda mig för Hovrätten. Det känns onekligen märkligt att en liten fråga som jag tycker att det är, ska få ta så mycket tid, kraft och energi. Och jag kan inte helt frigöra mig från tanken att det har haft betydelse att jag är kvinna. Många har kommenterat skriverierna i tidningen och rättegången med konstaterandet; "Det här hade aldrig hänt om du varit man".

Jag värjer mig mot att jag skulle blivit särbehandlad på grund av mitt kön. Men med tanke på manliga kollegors jakthistorier, om deltagande i diverse jakter, som kunnat fortgå utan större intresse vare sig från media eller rättsväsen, så kan man ju undra. Med den internationella kvinnodagens fokus på fortsatta könsorättvisor är det kanske inte helt fel att dra en sådan slutsats.

Oavsett utgången av denna märkliga historia har jag fått nya erfarenheter både av människor och rättsväsen. Och det kommer jag att ha nytta av i framtiden. Även om jag gärna avstått. Jag tror att jag hade gjort större nytta som landshövding i Jämtland än som ämnessakkunnig i regeringskansliet.

^___ 11 mars 2007, nr 14-16 ^___

VM på VM.

Jag åkte till Antholz i Sydtyrolen och fick se fyra duktiga skidskyttar ta guldmedalj i VM. Fullsatta läktare med flaggviftande, rassel- och koskälleförsedda tyskar, norrmän och en mängd andra nationaliteter höjde stämningen i den vackra alpdalen. Det var verkligen mäktiga vyer om man lyfte blicken. Den högsta toppen är över 3400 meter. Östersunds VM-monter var välbesökt och jag bidrog till försäljningen av mössor, VM-pins och andra souvernirer som kompletterade informationsmaterialet. Intresset för SkidskytteVM i Östersund nästa år är stort och det var många som frågade efter husrum och campingplatser. Om om vädret. Väderbekymren i Åre och kylan när tävlingarna kom igång verkade oroa åskådarna i Antholz. Men med rapport om aktuella temperaturer i Östersund, som var betydligt lägre än i Åre kunde vi minska oron. Jag tror nog att Östersund och länet får bereda sig på en spännande vecka med många besökare i februari 2008.

Samtidigt som skidskyttarna tävlade om sina medaljer i Antholz pågick Alpina VM i Åre. Jag var där den där första söndagen, då vädret satte käppar i hjulet, jag var där och såg herrarna köra storslalom och jag var där och såg damernas slalom. I övrigt följde jag tävlingarna från teven. Från mina utgångspunkter såg det ut som det bästa alpina VM:et blev precis så bra som arrangörerna hoppats. Mycket imponerande var den stora insatsen från alla frivilliga, som arbetade både dagar och nätter för att ge alla en bra upplevelse. Fint var ljusspelet uppe på skutan och magiskt ljuset över Renfjället när jag tillsammans med tusentals andra vandrade ner mot festivalområdet efter avslutade kvälltävlingar på fredagen.

Nu när de här två VM:en är över kan vardagen åter ta vid. Som för att kompensera inledningen av VM höll sig snöfallet borta tills tävlingarna var slut. Mellan åken i den avslutande nationstävlingen i söndags hann jag med att åka skridskor på Medvinden. Vi var många många som tog den chansen och njöt av solen och vidderna på Storsjön. Hästskjuts, spark, skidor, kälkar och apostlahästar var några av de färdsätt jag noterade, förutom alla vi som hade långfärdsskenor under sulorna.

^___ 19 februari 2007, nr 12-13 ^___

Bortom Ytterstmark.

När jag passerade Ytterstmark funderade jag över vad som gett byn detta ödesmättade namn. Eller Släppträsk! Varför heter byn så? Frågorna fick inget svar. Jag var på väg till Villvattnet och hela landskapet med sina myrmarker och skogar med små insprängda byar smakade Linnea Fjällstedt, Torgny Lindgren och Sara Lidman. Det var en sagolikt vacker dag med sol och blå himmel men - konstigt nog - ganska lite snö. Det var en resa som gav tid för tankar.

Jag har alltså om än inte i Linnés fotspår, företagit mig en västerbottnisk resa. Ett par inbokade möten i grannlänen gav iden. Resan till det gamla hemlänet gick via Västernorrland och Höga kusten visade upp ett rosa morgonljus som framhävde det vackra landskapet med sina ur havet stigna kullar. Strax söder om Umeå betade en flock rådjur på en åker, men i övrigt har lekande korpar varit de enda spännade djuren. Nog hade jag trott att jag skulle få se både älg och ren under många mil genom norrländska trakter, men färska spår var det enda jag såg.

Vid ankomsten till Umeå kunde jag konstatera att stan växer. Att ta sig till rätt adress har blivit en utmaning trots att det är min gamla hemstad. Nya vägdragningar gör att orienteringsförmågan sätts på prov. Jag hittade i alla fall till mötet med U och kände mig nöjd med det. Däremot missade jag pinsamt nog dotterns arbetsplats, men med mobilens hjälp fick jag instruktioner och hittade fram. Lunch intogs och viktiga frågor avhandlas. Där vid centrum i Umeå var allt sig likt och jag fick plötsligt en rad flashbacks från studenttiden på 60-talet.

I Villvattnet bor y med man, hund och hästar. Sedan jag var där senast hade mycket hänt. Villvattnets körsällskap med primus motor R har både byggt ett fint stall till husets hästar och tagit initiativ till den fina arenan med både hinder- och dressyrbana. Fina bilder finns på Villvattnets hemsida. Y och R har verkligen skapat sitt paradis i Villvattnet och jag fick en härlig slädtur med Yo-Yo och sen fick jag ta ut Tin-Tin i hagen. Jag har alltid gillat hästar och det var härligt att få umgås med så fantanstiska djur.

Efter besöket i Villvattnet drog jag mot Malå, där tidigare kollegan L håller till. Numera engagerad ordförande i Georange Ideella förening verkar han ha hittat hem efter åren i riksdagen. När jag så småningom lämnade Malå och sökte mig söderut på små slingrande vägar steg månen upp. En stor apelsin mot en märkligt ljusblå himmel över den mörka snöiga skogens taggiga silhuett. Det hände precis när jag körde in i Kristineberg, där gruvaktiviteten verkade vara i full gång fastän det var sent på dagen. Kristineberg med sin märkliga jesusfigur i den underjordiska kyrkan. Det påminner om hur olika karaktär det är på två grannlän.

Jag lekte med tanken att övernatta i Vilhelmina men hemlängtan tog över så jag fortsatte min resa söderut längs den nyutnämda E45:an och på några timmar i bra väglag var jag hemma igen. Innan jag lämnade igen hyrbilen på lördagen åkte jag skidor i Spikbodarna. Efter viss tvekan valde jag 15 km-spåret. Så långt har jag inte åkt tidigare i år, men det var lättåkt och jag fick en omväxlande tur genom skogar förbi gamla fäbodar och över igenvuxna ängar. Stärkt av motionsturen och av mina sköna dagar med goda vänner kunde jag sen njuta av de duktiga skidskyttarnas framfart i Antholz. På onsdag åker jag dit och hejar.

^___ 6 februari 2007, nr 11 ^___

Alsace möter Jämtland.

I lördags var L och jag på vinmässa. Det var Munskänkarna som anordnat den på Gamla Teatern i samband med organiserandet av 2007 års Chapitre i den gamla vinorden Confrérie Saint Étienne. Vinprovningen var spännande med många goda viner från Alsaceregionen. Under mina år i Europarådet tillbringade jag fyra veckor varje år i Strasbourg som ligger i Alsace. Mitt intresse för mat och dryck innebar att jag ägnade tid åt att utforska det Alsaciska köket.

Choukroute är en typisk maträtt som man kan beställa i Strasbourg. Basen är surkål med olika sorters korvar och fläskkött. Ganska mastigt enligt min smak, men värt att pröva. Jag har också provat på choukroute med fisk. Det var en märklig kombination. Alsace är en spännande region på många sätt. Historiskt har det tillhört ömsom Tyskland och ömsom Frankrike och det har satt sin prägel på kulturen. Där finns en spännande blandning av tysk öl och korv och franska sniglar och söta viner.

Alsace i all ära, men på lördagskvällen blev det thailändskt stuk på den hemmalagade middagen. Det var gott det med. Jag tycker om att experimentera så jag följer sällan recept utan använder dem mera som inspiration. Asiatisk mat är spännande med sin blandning av sött, salt och syrligt. Att äta med pinnar ger en särskild dimension åt måltiden och gör att den tar tid. Jag vill inte påstå att jag är expert på att äta med pinnar, men det går i alla fall så bra att jag blir mätt och tallriken tom.

Under veckan som gått har jag också deltagit i utdelningen av Guldstjärnor. För att få en guldstjärna ska man vara serviceinriktad och ge det där lilla extra till medmänniskorna. En person och ett företag utses vardera i länets kommuner och finalen sker på residenset. Jag är ordförande i juryn som hade ett tufft arbete att hitta vinnarna. Naturligtvis är alla finalister värdiga att vinna och inte är det lätt att jämföra en barnmorska med en "allt-i-allo" eller ett byggföretag med en hemsidesproducent - men det går! Tack vare ett engagerat arbete från föreningen Fördel Jämtland och Kommunförbundet, ÖPs annonser med finalister och med sponsorer som Resia och Hallströms Verkstäder kunde Niels Hedin, distriktsläkare i Odensala utses till 2006 års serviceperson och Jämtkrogen i Bräcke till 2006 års serviceföretag.

Veckan har också bjudit på skidåkning och promenader. I härligt vinterväder har jag avverkat 2x8 km uppe vid Svartsjöarna. Det är fina spår och lätt terräng, men det ger ändå en skön genomkörare att åka däruppe. Ut på Storsjöns is har jag inte vågat mig ännu, men idag var det många som tog chansen att åka på den snöfria isbelagda sjön.

Idag var det -11 grader i Östersund. Snön är vit och den sköna femte årstiden närmar sig. Det är så här Östersund ska vara på vintern.

















^___ 28 januari 2007, nr 10 ^___

Vinter.

Å vad skönt det är att vintern har kommit. Det är kallt, det är klart, det är lätta flingor som faller - kort sagt - det är som det ska vara i Vinterstaden. Och i badhusparken jobbas det för fullt med att förbereda invigningen, som är planerad till den 3 februari enligt uppgifter på Östersunds hemsida.

Mina vinterpromenader för mig inte bara till sjön och till skogen. Även en rask promenad till tandläkaren, som finns en och en halv kilometer bort erbjuder fina vyer över både villaträdgårdar och Oviksfjäll. Anledningen till promenaden var dock mindre rolig. En trilskande tand har visat sig i behov av rotfyllning och efter en helg med tandvärk önskar jag inte någon den upplevelsen. Jag vet exakt hur lång tid det tar innan två Alvedon börjar få effekt.

Att leva liksom mitt emellan arbete och fritid är intressant. Förutom att det ger oanade möjligheter att motionera och baka och städa mitt på dagen - sånt gjorde jag tidigare i mån av tid, som jag ofta inte tog mig - så får jag tid att reflektera över både mig själv och min framtid.

Oavsett utfallet av Hovrättsförhandlingen i mars, så närmar sig tiden "efter länsstyrelsen". Mitt förordnande löper ut under 2008 och då börjar en ny fas i livet. Vad jag ska använda den till är ännu skrivet i stjärnorna, men jag saknar inte idéer. Nu när jag har mer tid att tänka dyker det upp ett antal olika möjligheter som tål att analyseras. Det är sannerligen ett privilegium att ha tid att tänka. Jag är ju "egentligen" på väg till Norge, men det är nog inte slutmålet. Jag har många resor ogjorda och inte minst här i länet finns det en hel del att ägna sig åt. Hur det blir kommer att ge sig så småningom. Just nu är det roligt att planera och låta framtiden ge svaret.

^___ 23 januari 2007, nr 9 ^___













Mellanspel.

Heja Åsarna och heja Östersund. Därifrån kom dagens vinnare i SM-veckans sprintstafetter. Vädret var - till skillnad från de flesta av vinterns tidigare tävlingar - härligt vintrigt med mycket snö och kindrosande kyla på Östersunds skidstadion. Anders Södergren och OS-mästaren Thobias Fredriksson ordnade den ena hemmasegern medan Åsarnas OS-mästarinna Anna Dahlberg tillsammans med Ida Ingemarsdotter vann damernas SM-guld. Det är Anders som har ledningen uppför "Håsjöbacken" på bilden.

Som en extra bonus har också isen lagt på Storsjön det senaste dygnet. Det blev inget rekord i sen isläggning, men närapå.

^___ 20 januari 2007 ^___













Och snön föll.

Så kom den också till kusten. Snön. Tyngande trädens grenar, virvlande i vindarna som vred sig från sydväst till nordost. Släckte ljus och tystade mobiltelefonerna. Och jag blev insnöad. Jag tycker om det. Att känna sin litenhet inför vädrets makter. I alla fall när strapatserna begränsar sig till att skotta framför dörren och pulsa till garaget bara för att konstatera att en biltur inte var att tänka på. Men dagarna innan snön började falla hann jag i alla fall med att gå de numera välbekanta motionsrundorna och även utforska en ny.

Arbetsveckan, som i ärlighetens namn inte innebär mycket till arbete - i alla fall inte i jämförelse med tidigare - innehöll bland annat ett framtidsseminarium med Q-leader. Det var tredje året som vi samlades för att dela med oss av positiva erfarenheter om länet. I år höll vi till på Gamla Teatern och avslutade med en god specialkomponerad Q-leadermeny.

^___ 14 januari 2007, nr 8 ^___

Att längta efter kölden.

Tänk att man kan sakna kölden. I alla fall har jag gjort det den här vintern. Men under trettondagshelgen kom den i alla fall till Hammarstrand. I nästan tretton minusgrader, med en kallblå himmel och en blek sol, som ändå värmde lite, tog jag en lång skön promenad. Runt åt Kånkback och Kullsta, med sin vidunderliga utsikt och sina vackra hus, med rimfrost i träden och Dan Andersson i Mp3-spelaren. Det är dagar att minnas.

På bussresan hem till Östersund började det snöa. Stora vita flingor som formades till en strut i busslyktornas sken. Underhållen av snön och två tjejer på sätet bakom mig, som berättade om sina jullov för varandra gick resan fort. Jag kan konstatera att jullovsaktiviteterna inte verkar ha förändrats så mycket sen min studietid. Killar och fester är ett evigt tema i ungdomen.

När jag kom hem kunde jag se snökanonerna jobba i slalombacken och höra att väderleksrapporten lovar mer kyla och mer snö. Äntligen blir det vinter! Det är bra för hela länet och just nu särskilt för kommande tävlingar. Alpina VM och Åre naturligtvis, men också skid-SM i Åsarna. Av bilden ser man hur vinterfagert klädd Östersund var i början av januari i fjol.

Svartsjöarnas skidspår har utforskats, som jag förutspådde förra veckan. Det gick bra att åka även om det var lite snö och ganska blött på en del ställen i skogen. Det är inte mycket till tjäle i år. Och just därför extra imponerande att det finns engagerade "spårgörare", som tar vara på varje snöflinga. Spåren till trots, vi körde fel L och jag. Ute på sjöarna hade spåren drivit igen, så vi följde ett ensamt spår som såg nyåkt ut. Men det drog iväg in i snårskogen och vände sedan plötsligt tillbaks i fel riktning. Vi fick bli våra egna spårfinnare och efter en del trixande över ett hygge och längs en väg kom vi fram till bilen igen. En härlig skidtur blev det och med Oviksfjällen på näthinnorna och hettande kinder, smakade det gott med fika efteråt

I veckan kom också beskedet om att jag får prövningstillstånd i Hovrätten av Tingsrättens dom. Det känns skönt att beskedet kom så snart. Jag hade berett mig på en längre väntan. Månne det betyder att beslutet var enkelt att fatta för Hovrätten? Och betyder det också att jag kan hoppas på ett bättre domslut i Hovrätten? Jag tror det. Nån gång måste väl ordningen återställas.

^___ 7 januari 2007, nr 7 ^___

Och 2007 kom!

På Sveriges "tak", i Västra Härjedalen, närmare bestämt i Tänndalen, vakade jag in det nya året tillsammans med L. Det är svårt att hitta ett bättre sätt att börja ett nytt år på. Tänndalens högfjällshotell har den rätta atmosfären och vi har njutit av den goda maten och den trevliga servicen, baden i poolen, fyrverkerierna (bilden är därifrån), dansen och förstås att kunna åka skidor. På Tänndalens hemsida finns information om allt man kan göra där.

Att jag tagit med mig fel pjäxor och blev tvungen att hyra ett par som passade till mina skidor var ett lätt åtgärdat bekymmer. Till och med på nyårsafton är det mesta öppet. Sista skidturen blev i Fjällnäs, som bjöd på fina välpreparerade spår. trots att det blåste ordentligt på kalfjället. Nordic Ski Center erbjuder ett spårsystem med många mil preprarerade spår. De förbinder Bruksvallarna med både Ramundberget, Funäsdalen, Fjällnäs och Tänndalen och är fantastiskt för såna som liksom jag gillar längdåkning.

Efter fyra sköna dagar kom vi hem till Östersund igen och glädjande nog är det snö även här. I morgon blir det kanske Svartsjöarnas skidspår som utforskas.

^___ 2 januari 2007, nr 6 ^___

Jul igen!

Det blev varken kallt eller snö - men julstämningen var det inget fel på. I takt med ankommande nära och kära och doften av griljerad skinka som spred sig genom köket blev det julafton även i år. De välkända teveprogrammen och julkaffe klockan två hjälpte till att hålla julkänslan vid liv - med eller utan snö, Och trots att julpromenaderna snarast förde tankarna till höstarna i Skåne, så blev det en mysig och traditionell jul.

Juldagens långpromenad i vackert ljus från den lågt stående solen gav tillfälle att avhandla både förtroligheter och annat viktigt syskon- och mamma-dotterprat. En långpromenad där man omväxklande promenerar med sin syster, sin svåger och sin dotter är en julklapp så god som någon.

Annandagen var hemresedag för några av julgästerna. Vi andra åt lammstek till middag, som omväxling till julmaten. Den smakade ypperligt. Jag använde ett nytt recept där det ugnsstekta köttet fick svalna i en örtlag. Det smakade mums med potatisgratäng därtill.

^___ 27 december 2006, nr 5 ^___

Äntligen snö och kyla!

I lördags kväll snöade det. Stora vita lapphandskar föll och la sig på grenarna till de sibiriska syrenträden under gatlyktan. Jag försökte föreviga det med min lilla kamera, men den var inte bra nog. Snön blev bara till suddiga streck så jag gav upp försöket.

Tidigare under dagen gick jag en långpromenad söderut längs Storsjön, förbi Minnesgärde och bort genom skogen. Det är en skön tur och om jag går raskt tar det 90 minuter. Storsjön låg blank och stilla, en och annan sjöfågel höll sig borta från den stora klungan vid Badhusparken och simmade längs stranden. Hemkommen och nyduschad var jag mogen för en tur på stan. Julkommersen är i full gång och det var fullt med folk på stan. Jag hade bara ett par småärenden, så jag tog det lugnt och kände ingen julstress. Fattas bara det förresten. I min nya situation med mycket tid till förfogande hinner jag med mer julstök än på många år. Det är kul! Vad sägs om saffransmuffins med lingon? Det bakade jag häromdagen, inför CJs och Es besök. Jag hade utlovat lussekatter, men kände inte för att lägga den tid som behövs för ett bullbak. Det där är en effekt av många års intensivt arbete där tid för egna aktiviteter har varit en bristvara. Muffins däremot går fort och resultatet med saffran och lingon manade till fler innovationer.

En intressant sporthelg har det varit och den har gett mycket glädje. Jag gillar både skidskytte och längdåkning och känner mig stolt över alla duktiga tjejer och killar, som överträffar sig själva. Herrarnas skidskyttestafett undantaget. Idag var det inte deras dag, men de blev ändå 7:a. Det är roligt att så många av de bästa bor i Östersund och den satsning som görs – och har gjorts – för att skapa möjligheter för idrottare att träna och studera här är väldigt viktig. Dagens elitidrottare har en intensiv karriär och det är viktigt att planera för livet efter kringflackandet mellan tävlingsorterna. Grattis också till ännu en seger för Jämtland Baskets herrar.

En tavla av Anna Cronheden, som jag förälskade mig i när den ställdes ut i Duveds kyrka levererades och får bli en julklapp till mig själv. Den står just nu och väntar på att hitta sin plats. Det är knepigt med tavlor, de måste gilla varandra och passa ihop. Den här är inte alldeles enkel att placera, med sina fantasidjur och i en färgskala som skiljer sig från mina övriga tavlor.

Under veckan har jag träffat ett antal betydelsefulla personer och fått spännande erbjudanden. Det är roligt att vara efterfrågad och fundera över hur jag kan - och vill - agera för länet i den nya situationen. Förutom M, som jag alltid har stort utbyte av att träffa är det också H, T och P. Vad det blir i slutänden återstår att se. I veckan lämnade jag in överklagandet till Hovrätten. Det blev en diger lunta med argument för en ny prövning av tingsrättens dom. Jag hoppas att Hovrätten gör som den okände herre jag mötte häromdan. Han som sa "jag håller på dig, Maggi".

När detta skrivs har det hunnit bli sen kväll den tredje advent. Himlen är mörk, luften kall och strålkastarna lyser upp Gustavsbergsbacken på Frösön där snökanonerna sprider sin snödimma. Väderleksrapporten spår mera snö och nästa söndag är det julafton.
^___ 17 december 2006, nr 4 ^___

Julmarknad på bar mark

Det är två veckor till julafton och jag har redan ätit två julluncher. Vilken tur att jag gillar julmat. Sill, sallad och julskinka, det är mums. Och ris á la Maltan på Hov smakade ljuvligt. Men jag måste nog variera menyn så att jag inte ledsnar innan det är julafton. Det får bli rågflingegröt till frukost och vitkålssallad till lunch under kommande vecka. Det är faktiskt jättegott och något jag lärt mig av L. Finstrimlad vitkål, morot och purjolök, blandas med vad jag kan hitta i kylskåpet plus lite balsamvinäger och olivolja och några flingor salt. Snabbt, nyttigt och mycket gott. Dessutom ger det inspiration till mitt eget julbord.

Jag tror att jag ska hinna göra så mycket nu när jag är tjänstledig. Men det märker jag inte mycket av. Hushållningssällskapet har haft möten och i onsdags träffade jag ett förtital riksdagsledamöter. Det var riksdagens ”skogsgrupp” som blev informerade om skogsutredningen. Många var förstås nya och okända för mig, men jag träffade flera av mina gamla riksdagskollegor och det var roligt. Det var också kul att se att ett par av länets riksdagsmän deltar i skogsgruppen. Mötet hölls i Skogsindustriernas lokaler och av frågorna att döma, så är skogspolitiken fortsatt viktig. Det ska bli intressant att följa regeringens fortsatta arbete.

Under veckan kom en debattartikel som värmde. När framträdande representanter för länets näringsliv uttalar sitt stöd för mig stärks jag i mitt engagemang för utvecklingen i Jämtlands län. Oavsett den slutliga utgången av tingsrättens dom mot mig, så vet jag att jag är oskyldig. Jag har aldrig låtit mig mutas och skulle aldrig drömma om att ta emot en muta för att ge en förmån i gengäld. När det gäller SCA är det inte ens möjligt! Jag har inte fattat några beslut som berör SCA.

Jag har också besökt en gammal tradition. Hushållningssällskapets Julmarknad på Jamtli som gick av stapeln för tjugonde året. Ett litet hopp om en vit marknad väcktes på torsdagskvällen, då det började snöa, men glädjen var kortvarig. Det enda som hände var att det blev moddigt och blött. Det verkade inte hindra besökarna och när jag var där i lördags var det mängder av människor som rörde sig mellan de många marknadsstånden. Kön till kolbullarna var lång, men värd sin väntan. Och jag struntar faktiskt i om kolbullarna är en del av en jämtländsk tradition. Detta skrivet som en liten replik till ÖP:s kulturkommentator, herr N.

Själv tror jag att en stark kulturell identitet är en styrka och nästan alltid en förutsättning för att kunna ta till sig andra värderingar och andras kulturer. Den intressanta historia som Jämtlands län har varit del av, från forntid och asatro, via kristnande och pilgrimsvandringar, nödår och emmigration, till dagens moderna samhälle, blir jag bara mer nyfiken på ju fler människor från länet jag lär känna.

Nu så här på söndagskvällen sitter jag och tittar på Nobelfesten. Om det är världens finaste bankett för att hedra väldens finaste pris vet jag inte, men pampigt är det. På mitt nattduksbord ligger en bok av litteraturpristagaren Orhan Pamuk och jag ser fram emot att få tid att läsa den. Kanske blir det under julen? Jag lyssnade på hans nobelföreläsning och insåg att jag nog måste anstränga mig att läsa hans böcker långsamt. Det är en brist hos mig att jag gärna läser för fort. Det är kanske en konsekvens av många års politiskt arbete med propositioner, betänkanden och underlagsrapporter.

Nästa vecka är det Lucia och som traditionen numera bjuder, så får jag lägga mig i Luciasångträning. En "utemiddag" lär det väl också bli eftersom jag ska avnjuta en födelsedagsgåva. Men sen spar jag mig till julafton och ökar motionsdosen så att jag kan njuta med gott samvete av julhelgens godbitar.
^___ 10 december 2006, nr 3 ^___

Dimma och ljus

Man kan ju alltid skriva om vädret. Milt och mulet – kallt och klart. Idag när jag körde till Hammarstrand var det strålande vackert och äntligen kallgrader och rimfrost i träden. När solen står så lågt som den gör vid den här tiden blir ljuset magiskt.

Magiskt var ljuset också uppe vid skidskyttestadion och idag kom träffarna där de skulle. Ända sen jag i sällskap med prins Carl Philip såg Magdalena Forsbergs sista tävling i Östersund och senare fick möjlighet att vara med nere i Varna, när Östersund tog hem VM 2008, har jag gillat skidskytte. Jag är väl för den delen intresserad av många idrottsgrenar, men skidskyttarna har en särskild plats i mitt hjärta. Och den som har prövat på att skjuta på de små tavlornas svarta prickar vet att det är svårt nog utan att ha pulsen på högsta fart.

I Duved har jag också varit. Hos den energiska Sylvi och hennes man är det ständigt nya aktiviteter på gång. Millest Moose Garden, öppnades i närvaro av Artur och hans blivande flickvän, med fantastisk skönsång av Anne Lise Berntsen och under en stjärnklar himmel. Artur är den ene av älgarna, men den tvåbente Artur, som gett namn till Älgartur är född och uppväxt på Millestgården. Han är en eldsjäl och en äkta tomte i ordets bästa bemärkelse. Allt i allo för många.

Och skog förstås. Har veckan också fört med sig. Än är skogsutredningen intressant och på SLU:s skogskonferens var temat skog och klimat. Jag fick ta del av många intressanta föredrag med olika aspekter på klimatets betydelse för skogen och vice versa. Det har kommit för mig under de senaste två åren när jag arbetat med skogsutredningen, att jag skulle ha blivit jägmästare om jag bara hade kommit på tanken när jag var yngre. Skogen är så komplett på nåt sätt. Ger ro och frid i själen – att sitta på en stubbe alldeles för sig själv är en häftig upplevelse. Men skogen kan också ge adrenalinkickar när man hör nåt oväntat ljud.

Hur skogen kommer att reagera på ett varmare klimat är det ingen som vet. Kanske blir Oviksfjällen skogklädda kullar i framtiden. Vill guckuskon växa här då? Ingen vet. Fjällrävarna i Vålådalsreservatet gillar inte läget i alla fall. Vid närmare eftertanke får det nog vara med jägmästeriet. Hädanefter.

Inte ens skyltsöndagen är sig lik i höstvärmen. Inte många var ute och tittade i skyltfönstren i Hammarstrand. Men det var fint med alla tända marschaller i Bispgården och hemma hos mig lyser adventsstjärnor och ljusstakar i nästan alla rum. Advent är fint.
^___ 4 december 2006, nr 2 ^___

Blåbärsmuffins och missad buss

Långtråkigt? No way! Jag har haft fullt upp hela den här första veckan i alla fall. Men jag har hunnit baka blåbärsmuffins, med egenhändigt plockade blåbär och det var länge sen sist. Muffinsen var till mötet i Matakademien som avhölls vid mitt köksbord och där planerade vi för kommande evenemang. Det är ingen hejd på idéerna i den föreningen och turligt nog finns det många som vill delta i att förverkliga dem.

Matakademien förvaltar också den utmärkelse jag instiftade i samband med min 60-årsdag. Var det förresten Maggi eller Landshövdingen som fyllde år? Det får andra tvista om, in på kontot har i alla fall influtit mer än 100 000 kronor, som ska förvaltas till gagn för den jämtländska matkulturen.

Sen bar det av till Stockholm, där jag har hunnit träffa G och se det spejsade kontoret mitt i Stockholm, äta lunch med W, höra senaste nytt från departementet samt presentera Skogsutredningen för den nye skogsministern. Honom känner jag sen tiden i riksdagen, så det var trevligt att träffa honom i sin nya roll.

Jag sov över hos dottern och trots att jag brukar hävda att jag har en mage av plåt, så fick jag i mig nåt onyttigt och blev magsjuk. Det var INTE kul. Kanske var det därför jag matt och outsövd steg på fel buss och hamnade i Nacka när jag skulle in till centrum. Så skönt det är då att G, som jag redan var försenad till smsar och skriver "ta det lugnt, du hinner".

Helgen har som rätt ofta numera tillbringats i Sundsvall och förutom den sedvanliga långpromenaden har den också innehållit biobesök. Marie Antoinette lämnade inte något bestående intryck, men jag gillade att musiken var modern trots att tiden var 1700-tal.
^___ 25 november 2006, nr 1 ^___